Sitter i bilen på väg hem från Ånge efter att set Teaterverkstans senast uppsättning, funderar på hur jag skall beskriva pjäsen på vägen upp var min tanke att det skulle vara åt fars eller satir hållet, men det jag fick se var mer åt dokumentär hållet, då många av karaktärerna känns som sådana man skulle kunna träffa just vid en parmiddag. Självklart komisk tillskruvade några nivåer men man får känslan att Gert Bergström besökt en å annan parmiddag innan detta manus skrevs, för karaktärerna känns verkligen äkta även om det är komiska. får även flashback till en ungdomsföreställning som jag såg för många år sedan då vissa av karaktärerna skulle kunna vara de vuxna varianterna på de människorna.
Just komik är det väsentliga i denna pjäs och skratten ekar av å till i salongen både av igenkänning men även av de komiska knorrarna som levereras som vanligt av Teaterverkstans skådespelare välplacerade med självklar timing. Men som jag skrev ovan kanske finns det bakom den komiska fasaden en djupare innebörd att tänka på hur vi är som människor, men väljer att fokusera på skratten för de är ju det som får hos att leva längre och efter denna kvällen lever man helt klart ett tag till.
På scenen vår vi se både skådespelare som varit med länge i Ånge Kabare/Teaterverkstans produktioner till nyare bekantskaper. Så roligt att se Helena i en mer kuvad roll mot var man är van likväl som de Camillas gestaltande skådespeleri som lockar till skratt nästan varje gång hon rör på sig.
Har du inte sett den ännu, men skynda dig söndag 29 september klockan 19 är sista chansen du får inte missa den.
Själv ser jag fram emot nästa Teaterverkstans föreställning gärna en klassisk uppsättning med mycket folk på scen. Detta var första föreställningen utan fantastiska eldsjälen Kärstin Leander men fortsätter ni så här så håller ni hennes arv väldig levande.
Se bilder av Patrik Aspholme här.
